Det är tidigt. Klockan är fem på morgonen, och jag är uppe. Varför? Jo, jag ska till jobbet, och hinna duscha innan dess. Har svårt för att bedöma tider och hur lång tid jag behöver på mig, så jag är en riktig tidspessimist som gärna tar god tid på mig. Har dock fått alldeles för lite sömn i natt. Klockan hann bli tolv, till och med ett, innan jag somnade. Så ja, jag är inte riktigt på topp just nu. 

När jag låg i sängen hade jag mycket tid till funderingar och tankar. Det är alltid så när jag inte kan sova. Jag tänkte mycket på varför vi gör på ett visst sätt. Hur vi påverkar varandra och på vilket sätt. Funderade också mycket kring den här vikt -och utseendehysterin som alltid har funnits, men som nu har trappats upp ytterligare. Jag ska inte sticka under stol med att jag är en av dem som påverkas alla ideal och "krav"som finns. Det gör nog alla, men vissa är starkare och står emot bättre än andra. Men det gör mig förbannad att människor, framför allt tjejer, pressar varandra till ouppnåeliga ideal. När ska det ta slut? Och hur? 

Vi skulle alla behöva en Fia på axeln. Hon är en av de mest sunda människor jag någonsin träffat. Hon är stark, säker, positiv och glad i alla lägen. Och hon vet precis hur man ska tackla bort all skit som sägs och skriv -hon vet sanningen. Jag känner mig mentalt starkare tack vare henne, och det var verkligen på tiden. 

Nu: sätta fart, åka till jobbet och arbeta fram till fyra.

I kväll: melodifestivals-mys. 

//C